– Naturen i Tyresö lockar

Vid Nyfors finns de äldsta beläggen för industriell verksamhet i Tyresö. Martina Kiibus berättar.
Martina Kiibus har sitt drömjobb. Här berättar hon om naturen i Tyresö för bland andra Barbro Hildinger Tyresö, Uwe Loerzer Krusboda, Evy Bengtsson Tyresö och Åke Wansölin Tyresö.
1600-talstorpet Oppsätra brann ned på 1950-talet. 60 år senare duger resterna som ryggstöd åt förbipasserande vandrare, fr.v. Agneta Thollander Haninge, Lillemor Tyresö, Martina Kiibus, Barbro Hildinger Tyresö och Evy Bengtsson Tyresö.
Den lilla, runda strömstaren är inte rädd för vatten. Snart dyker den ner i det kalla, forsande vattnet för att hämta mat.
Martina Kiibus leder naturguidningarna i Tyresö.
Martina Kiibus tycker själv mycket om landskapet kring Tyresö-Flaten.
Änderna i Tyresö-Flaten har väntat länge på öppet vatten.
Den stora eken intill Oppsätra torpruin är flera hundra år gammal. Åke Wansölin från Tyresö betraktar den.
Isen går upp och sångsvanarna på isen i Tyresö-Flaten provar sina vingar.

tyresö kommun vill visa sin fantastiska natur och bjuder under hela 2013 på olika guidade vandringar. Magasin Tyresö följde med naturguiden Martina Kiibus på en lättvandrad, men kylslagen, guidning vid brusande vattenfall.

Vi har tur! Strömstaren visar sig – inte en, utan två i ett par. Vid Nyfors, men vid Gammelström ser vi en till. I förhandsinformationen om sin naturguidning har Martina Kiibus skrivit att vi kanske skulle få syn på den ovanliga lilla fågeln.

– Jag lovar aldrig, säger hon och ser nöjd ut när kikare förs till ögon och kameror med teleobjektiv går varma. Mitt i det forsande vattnet skymtar något litet och svart med ett stort vitt bröst. Strömstaren är beroende av strömmande vatten, som det finns gott om i Tyresö, och övervintrar här. I övriga Stockholmsområdet syns den sällan.

Med vår guide Martina inräknad är vi tio förväntansfulla som möts vid busshållplatsen Nyfors en solig, men kylig, tisdagsförmiddag i mitten på mars. Bussen från Tyresö centrum går ofta och är här på sju minuter. Vi bär alla ryggsäckar med varm dryck, några smörgåsar och något att sitta på då det blir dags för paus. Tre timmar ska vi tillbringa tillsammans. Vi borde ha tänkt på att sätta broddar på stövlar och kängor, men bara vår guide Martina har varit så klok.

– Det är mycket halt på stigarna! varnar hon och tar täten mot skogen.

Det borde kännas som vår vid det här laget, men under natten har temperaturen på sina håll fallit till 15 grader under nollstrecket. Nu travar vi iväg på stigar där det ena lagret snö efter det andra fallit under flera månader, och sedan packats hårt av alla fötter som satts där. Och fortfarande har vi inte sett all snö som ska komma den här vårvintern.

Det är vi lyckligt ovetande om då vår ”lättvandrade guidning vid brusande vattenfall” börjar. För Tyresö har vattnet och forsarna genom århundradena betytt så mycket, att senare generationer avbildat dem på kommunvapnet. Tre kvarnhjul är symboler för Follbrinksströmmen, Uddbyfallen och Nyfors. Martina ska snart berätta mer om detta, för ett av dagens brusande vattenfall är just Nyfors – eller Wättinge, som det tidigare kallades.

På väg dit går vi genom skogen – urskogen, gammelskogen, den obrukade skogen eller vad vi väljer att kalla den. Fortfarande finns sådan skog runt Stockholm men annars är den så gott som utrotad i Sverige. Martina stannar vid en gran som har fallit vid sidan om stigen. Den får ligga där den ligger tills den försvinner av sig själv, till glädje för alla insekter som omgående flyttade in. I nästa led söker sig fåglarna, som lever av insekter, hit. Här finns spåren av en spillkråka som kalasat på innehållet i den döda veden.

– I naturskog är den biologiska mångfalden många gånger större än i den odlade skogen, konstaterar Martina.

Inte bara hon i gruppen tycker det är konstigt att så många i Sverige engagerar sig mot avverkningen av världens djungelområden men samtidigt inte tänker på vad som sker i deras eget land.

Medan vi går lyfter Martina på grenar för att visa insekter, pekar på lustiga trädformationer, hittar en ticka högt uppe i en mer än hundra år gammal tall, noterar talgoxens kvittrande. Hon hör och ser det vi andra missar – som två ganska stora fåglar på marken under ett träd.

– Visste ni, undrar hon, att det går att värdera ett par nötskrikor till minst 160 000 kronor? De samlar och lägger upp förråd av ekollon, och hjälper helt enkelt till med planteringen av ekar.

Vi går mot Nyfors och vattenljudet tilltar. På kartan vi har fått av Martina står det gamla namnet – Wättingeströmmen. Det byttes på 1850-talet då ett pappersbruk med samma namn anlades här. I Tyresö kommuns översiktsplan och naturinventering beskrivs detta som ett område med höga natur- och kulturvärden. 

Området kring forsen började bebyggas på 1930-talet, och ute ur skogen stöter vi genast på Hällberga där disponenten vid varuhuset PUB, Fredric Hellberg, byggde tre stugor åt sin personal 1934. Platsen är förstås döpt efter honom. Numera hyrs Hällberga ut till fester och konferenser.

– Där! pekar sedan Martina och höjer själv sin kikare.

Mitt ute i vattnet, på kanten av en tunn isskiva, sitter en strömstare. Runt fågeln rasar och dånar vattnet som verkar komma från alla håll. Den sitter där helt oberörd. Strömstaren lever av insekter som den dyker ner för att fånga i det iskalla vattnet. Hjälpt av vattentrycket springer den på botten tills den hittar födan.

Vi står på bron över det brusande vattnet när Martina för en stund lämnar naturen för kulturhistorien. Det är nämligen just här vid den gamla Wättingeströmmen som de äldsta beläggen för industriell verksamhet i Tyresö finns. Ända från 1500-talet utnyttjade man vattenkraften här, bland annat för att driva en hammarsmedja. Kring 1560 anlade Gustav Vasa ett krutbruk, och här har sedan också funnits bland annat en kopparhammare och en valkkvarn för att filta tyger.

Martina Kiibus är biolog, och kom som pedagog vid naturskolan till Tyresö 2008. Nu fördelar hon sin halvtid som kommunanställd mellan skolan och naturguidningarna.

– Det är ett drömjobb! säger hon med eftertryck. Jag får vara utomhus och arbeta, dessutom med något jag tror på. Jag har ett budskap som jag kan få ut på ett ganska enkelt sätt. Och jag vet att det jag gör är uppskattat.

De flesta av deltagarna i hennes guidningar kommer från Tyresö eller Haninge. Majoriteten är medelålders och fler kvinnor än män går med. Alla, oavsett skäl, är välkomna. Många kommer tillbaka.

Alla kategorier människor når hon inte än, men förhoppningsvis är det en tidsfråga. Som de många människor som tillbringar sina helger i köpcentrumen – dem önskar hon att hon fick kontakt med och kunde ta med sig ut i naturen.

Efter ett par timmar har vi som den här gången följt med Martina fått en rejäl dos av både skönhetsintryck, frisk luft och avkoppling. Vi har sett sångsvanar vila på isen på Tyresö-Flaten och spår av bäver strax intill. Vi har lärt oss massor. Solen har värmt upp den kalla morgonluften. Vi har ätit vår matsäck sittande på samma plats som en torpare satt på vid mitten av 1600-talet, övervakad av samma ek som han. Ingen har halkat omkull.

Vandra i vår

Under våren finns flera möjligheter att under ledning och utan kostnad uppleva Tyresös omväxlande natur. Guidningarna tar som längst fyra timmar. De är gratis, och genomförs i alla väder och oavsett antal deltagare.

Lördagen den 4 maj går turen till Tyresös tre strömmar – Nyfors, Uddby och Follbrinksströmmen, de som under 1500- och 1600-talen gjorde Tyresö till ett av Stockholms viktigaste industri­samhällen.

Tisdagen den 28 maj är vandringen även anpassad för rullstolsburna och barnvagnar. Då står Tyresö lummiga engelska slottspark med ön Notholmen i centrum.

Också måndagen den 3 juni är vandringen lättare. Den går runt den lilla skogssjön Barnsjön, och passar även för den som har barnvagn med sig.

Lördagen den 8 juni, går vandringen från Ällmora träsk genom skogen till Dyviks lövängar där slåttern pågår.

Se www.tyreso.se/naturguidningar för en detaljerad beskrivning, eller kontakta naturguide Martina Kiibus, tlfn. 070-169 8183. Föranmälan behövs inte.